lilla Björk

Jag saknar att ha en plats! Och jag saknar mej och jag kommer ändå att radera det här eftersom jag inte står ut med mej själv i publicerad form och inte heller i talad eller över huvud taget synlig form, inte i någon form alls där jag ska representera mej, för jag har nämligen ingen som helst kontakt med mej, det är någon annan som har tagit min mun och tunga och mitt huvud och går runt och begår illdåd

jag tänker ingenting längre, inte på någonting annat än att jag är ful och hungrig. Klöser mej i ansiktet och konsumerar och nonchalerar, flackar med fula blicken och slutar tala till punkt, bara stammar, är ingens snälla vän, kan ingenting (ingenting!) (menar allvar, kan inte ens gå en traditionsenligt vårhög promenad längre utan att ha ögonen naglade i telefonen; för så fort jag känner minsta vind från mitt huvud får jag panik, det bor ett oförlöst odjur någonstans som jag måste springa ihjäl mej för att slippa känna, hinner inte kasta ett öga på fina skymningar, inte känna en känsla), missköter mitt jobb och min enda trygga punkt.
Alla vet att det är omöjligt att bli omtyckt när man hatar sej så. Onda cirklar och onda tiden som tog med sej alla andra och lämnade mej i luften, helt oförmögen, jag fattar inte att det pågår nåt slags liv, fattar inte vad ansvar är, vad motivation är, vad himlen är, vad som är fint, vad som är viktigt. En likgiltig självhatande totalt talanglös idiot. Förlåt, lilla Björk, som ville någonting någon gång. Men jag vet ju inte hur jag ska ta mej ur (det här) och in (i mej)


Kommentarer
Postat av: J

baby

2014-04-10 @ 17:00:30
Postat av: Anonym

du är så bra

2014-04-10 @ 18:40:41
Postat av: Gry Sol

Du skriver så bra vad du än tror. Och jag är så glad att jag stötte in i dig. Var helt varm och glad att du ville prata lite med mig!
Tack!
Puss

2014-04-10 @ 21:47:40
URL: http://radarmagazine.se/litensol
Postat av: Anonym

<3

2014-04-11 @ 12:19:12
Postat av: Anonym

alltså bästabästa <3 Hittade din blogg samtidigt som du tyckte det var läge att begrava den och har sedan dess lusläst hela ditt arkiv. Mina slutsatser är:
att du för det första: skriver otroligt,
för det andra: att det jag kan relatera bäst till i detta jordeliv (so far) är små texter på nätet, (vilket kanske är rätt så sorgligt)
för det tredje: att om du bestämmer dig för att återuppliva bloggen och blöda ut odjur så skulle det glädja en då jag skulle känna mig så mycket mindre ensam.

2014-04-13 @ 10:35:01
Postat av: .

älskar dig! min mamma tror att man kan skicka positiv energi till människor, så kirrar universum en lösning. ger det ett försök och skickar lite till dig. tusen kramar <3

2014-04-14 @ 23:24:23
Postat av: Anonym

Seriöst? Du är snygg, smart och UNG - vad är detta för dravel? Som om du vore en ful förlamad nittioårig gubbe. Det är astråkigt att läsa ! Och INTE vad mänskligheten behöver. Och inte du heller.
Att skriva bra är inte att skriva om ångest och negativitet - jag lovar. Bara för att du skulle skriva varmt och positivt behöver det bli "ja träna två timmar ida å sen festa vi skitmycke ha ha ;-P "

Det du skriver om (och talar, och tänker, och ser och hör) växer.
Med orden skapar du något - dig själv, ditt liv och din världsbild.
Jag säger bara : det du skriver är grundbulten i allas liv. Tyvärr ät det några av oss som väljer att fastna där, frossa i identitetslöshet meningslöshet passivitet och med det skapar vi självförakt. Sen är det klippt, lavineffekten tar över.

Jag vet för jag har varit där, i tjugo år. Är kvar. Började precis som du, odla det i nittonårsåldern (tidigare, men det var först efter det blev en livsstil, då allt fast försvann och jag förväntades styra och välja mitt eget liv. Var också en sucker för "djup" och föraktade lite grann folk som bara kvittrade på och låtsades som att det här med livet var en praktisk sak, enkel och kul. Tyckte det var fint att grubbla.

Som att det bara inte gick att suga i sig - vi vet inte varför vi är här, livet har ingen mening, jag vill varken leva eller bli gammal. Jag hade inte fattat en grej bara - alla har sett att kejsaren inte har några kläder på sig (utom några lyckliga få). Men de fattade blixtsnabbt att här gäller det att låtsas glömma bort det och köra på annars blir det pannkaka. Själv står jag kvar som en skrämd kanin, förstenad av strålkastarna.
"De andra", de fick se avgrunden öppnas en millisekund och kastade sig åt sidan. Jag vet inte varför. Du är bara tjugo - släpp bloggen, sluta stirra i strålkastarna, glöm allt negativt trams. Se bara vackert hädanefter. Jag uppmanar dig, av hela mitt hjärta.

Jag har fortfarande ingen identitet eller mål eller liv att tala om. Det är rätt dumt. Vad jag försöker säga är - bryt med den där gnällpellen inom dig fortare än kvickt. Du är här. Det finns biljoner saker på jorden att välja som fokus (du kan ändå inte ta in allt). Varför då välja det som får dig att känna dig sämst? Stäng ner bloggen. Hitta på några saker att gilla, prata, tänk, skriv, dröm om dem. Distrahera bort dig, in i livet. Gud har placerat biljoner trevliga saker att distrahera dig med. Ta emot dem. Gå inte och leta i papperskorgen. Du kan skapa ett jättefint alter ego, som tillslut blir du. Och då försvinner självföraktet.

Alla föraktar någon som rotar i slaskhinken när det står ett välfyllt bord framför dig. Inklusive du själv. När du kikar åt ett annat håll kommer du automatiskt bli av med självföraktet.
Folk begär inte så mycket mer av en. Men för din egen skull, bli "dum" och börja lär dig nåt om äpplen och njut av dem. Det är inte finare eller smartare att välja att fokusera på äppelskalen, och varför de luktar illa och ser så mögliga och sorgliga ut. Och värst av allt - ingen verkar bry sig?! Det är inte för att de är blinda eller låtsas - de ser dem helt enkelt inte. För vi har inte kapacitet att fokusera på sött och salt samtidigt. Precis som du har svårt att förstå vad andra pratar om, för du ser det intw, mer än i ögonvrån.

Varför blir vissa av oss såna här? Ingen aning. Skilda faktorer. Nu har de valt att sätta diagnos på det. Men det är val av fokus det handlar om, tror jag. Våga släppa sargen. Våga "bli dum", skapa ditt eget fordon genom livet och tro på det.
Jag har inte lyckats släppa sargen. Gammal vana, rädsla, fascination av djupet i människans existensiella ångest. Det finns ingen botten, inget slut, inga svar. Det gör det inte på andra, ljusare områden heller. Men jag vill bara säga, välja bort detta så fort du kan. Du kan. Men det blir inte lättare senare, tvärtom.

Det finns en förrädisk trygghet i mörkret. Men det finns utanför också. Verkar det som. Eftersom majoriteten väljer att leva där.
Vad är det som lockar och drar?
Lägg ner bloggen, fö

2014-05-24 @ 17:14:45
Postat av: Anonym

Äh radera dravlet ovan, jag kunde inte, det slank iväg fast jag inte tönt posta det. Fint skrivet, bara varning för att "skriva av sig" negativa saker kan bli "skriva in sig" i negativa saker. Det var bara det. Du skriver bra.

2014-05-24 @ 21:53:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0