Sthlm

En av Stockholms sämsta sidor är den att det är så lätt att känna sej ensam eftersom det alltid händer någonting som man inte är med på. En frisk person kanske skulle säga tvärtom, det händer alltid JÄTTEMYCKET och borde därför vara enkelt att hitta något sammanhang att sälla sej till jämfört med om det händer ingenting. Ikväll till exempel kände jag mej inte särskilt bjuden till Hanna (fast jag var ju bjuden, bara inte tjatad på) men det är också New Romantic-kväll på BO och ett hav av andra möjliga lördagsplatser, men det är ett sånt meck. Att svida om / göra sej redo / i god tid finna en vän / uppbåda självförtroende att fråga den vännen och.
Alltså jag vill nog bara när jag lyssnar på min innersta röst vara hemma, jag har jobbat till 21:00 och blivit dyngsur och ska jobba imorgon bitti. Och väljer väl alltid att vara ensam, utom när alla sociala medie-flöden påminner om att det finns en värld utanför Rederiet; det dricks uppenbarligen drinkar och jag kanske missar chansen och mitt livs kväll, mitt livs kärlek. Det är svårt att sålla och hålla sej på sin bana. Jag är ju inte redo för mitt livs kväll så länge som jag hatar mej och känner mej råful inside out, trött i skelettet, det sticks i själen, regnsjöar i skorna, men ändå, det glömmer jag bort, och känner mej ensam på ett helt annat sätt än i Sundsvall. Jag "vill" bli full av det ena eller andra, sprit eller praliner eller främlingar, men i nya livsstilen ingår inte det, i nya livsstilen ingår att härda ut ångesten. 
Skittråkig livsstil, tror inte jag blir långlivad om jag inte får döva ångesten. Och inte om jag dövar den heller. 

Idag kände jag i hela själen att jag vill ju inte bo här, jag blir lurad hela tiden, att tro att jag vill göra saker som jag inte vill. Men jag kände också att jag vill bo här! För Stockholm har ett satans klister, har man en gång flyttat hit så är man fördärvad. Vill inte flytta ut förrän jag känt mej lite innanför. Innanför inträffar aldrig! Vem i helvetet känner sej INNANFÖR. Men den strävan kan hålla mej kvar i piss hur länge som helst. Imponerande revanschlystnad för någon så livstrött.

Runaways and rapists
Fill the streets at night
Broken bottles
Glimmer in the city lights
In the allies old winds blow

In the crowd of people
On the subway trains
No one looks into your eyes
In the park a junkie dies

Cruel town, it's a cruel town
Cold people cruel town
Cruel town, it's a cruel town
If you fall, you stay down

Cold city, cruel system
Nothing's made for people

See the run down alcoes
Drift in the mall
Laws change
And governments fall
But the beggars all remain

Cruel town, it's a cruel town
Cold people cruel town
Cruel town, it's a cruel town
If you fall, you stay down

Cold city, cruel system
Nothing's made for people

Cruel town, it's a cruel town
Cold people, cruel town
Cruel town, it's a cruel town
If you fall, you stay down

You stay down
You never get up


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0