you'll be given love, you have to trust it

 


Februarihej. Long time no see. Ingenting har ju hänt med mej! Men helt påtagligt ändå vilken tids- och utvecklingsmarkör bloggen har utgjort. Hela jag stannar när jag inte skriver. Det är HELT NÖDVÄNDIGT FÖR ATT FÅ UT SAKER UR KROPPEN SÅ DOM INTE STANNAR DÄR OCH LIGGER OCH TAR PLATS OCH SKYMMER SIKTEN I EVIGHETER.
Men det betyder ju inte att någon måste läsa.
Ingen ska behöva läsa. 
Allting är på samma tema. Dvs det här känslolivet och den här tröttheten på alla meningar som börjar med "jag" och saker jag skyr. Jag kan liksom inte lyfta blicken ur naveln. Jag ligger där och skvalpar. När fan ska man födas. Jag har burit mej i magen länge nog. Jag är om inte sugen på att komma ut så åtminstone riktigt trött på att va kvar härinne.
 

RSS 2.0